Rätten till svensk service förutsätter pragmatisk välfärdspolitik

Den här bloggtexten är en tidigare publicerade insändare i Österbottens tidning 26.3. Som ett svar på Kenneth Mynttis ledare från 12.3.

Vi är glada över att vår pamflett ”Ett politiskt alternativ för Svenskfinland” har väckt stort intresse. Kenneth Mynttis ledare i ÖT (12.3)  är hittills det mest seriösa försöket att ta sig an pamfletten. Även om Myntti också är kritisk till en del av Sfp:s vägval anser han att “smockan från vänster” mestadels missar målet.

Vi håller inte med, och vi menar att det främsta beviset för detta är hur en rad framstående Sfp-politiker runtom Svenskfinland, som har kastat sig in i debatten, har varit helt oförmögna att ge svar på vår kritik eller argumentera för den egna positionen. Debatten gav oss rätt åtminstone på den här punkten.

Samtidigt är vi förvånade att Myntti, som profilerat sig som grundlags- och språkminoritetsexpert, inte diskuterar våra argument i den frågan (se Otto Bruuns artikel i pamfletten). Istället för att blicka långt bak i tiden, som Myntti gör i sin kritik, vill vi koncentrera oss på aktuella frågor.

Vi hävdar att Sfp under nuvarande mandatperiod i regeringsposition och i grundlagsutskottet, antingen helt aningslöst eller medvetet, bidragit till grundlagens politisering, som på sikt kan hota även de språkliga rättigheterna. När Sfp idag bidrar till politisering av grundlagen, var är då grundlagens väktare Kenneth Myntti?

I denna fråga, liksom i frågan om arvsskatten, verkar Sfp ointresserat av vad juridiska eller ekonomiska experter anser. När partiet väljer att gå emot gängse expertis skulle man förvänta sig en mer öppen och övertygande argumentation för partiets linje.

“Om statsmakten kan påvisa att service på svenska finns att tillgå inom en centraliserad verksamhet är det numera fritt fram att med politiska beslut lägga ner svenskdominerade enheter. I en tid då pengar är en stor bristvara är det en självklarhet att så sker, vare sig Sfp är en del av regeringen eller utanför den”, skriver Myntti.

Myntti ämnar förklara hur politiska beslut möjliggör försämringar i tillgången på svensk service, men citatet innehåller också något av en ideologisk myt, nämligen att bristen på pengar är en självklarhet. Det är just Sfp:s mantra om att alla nedskärningar är nödvändiga som urholkar demokratin och även drar mattan under försvaret av svenskans ställning.

Vi hävdar att en ekonomisk politik, som liksom under regeringen Orpo, bygger på åtstramning och omfördelning till de mest förmögna är skadligt för tillgången på svensk service. Den finländska vården har de senaste åren fortsatt varit kostnadseffektiv i internationell jämförelse, och sparåtgärderna drivs av en skadlig kortsiktighet.

Regeringens krav på att välfärdsområdena ska balansera sin ekonomi innan 2026 hotar grundläggande service och hindrar nödvändiga investeringar. Valet att subventionera privata läkarbesök med FPA-ersättningar leder till större vinster för hälsovårdsföretagen samtidigt som det urholkar den offentliga sektorn och ökar personalbristen, även i Svenskfinland.

Vi vill att tidsramen för välfärdsområdena för att balansera ekonomin förlängs. Vi vill införa en egenläkarmodell som gör det möjligt att alltid vända sig till samma svenskspråkiga läkare. Vi vill att vinstintressen inom vården regleras.

Det här är några förslag som vi anser att skulle gynna svenskspråkig service i Finland mer än Sfp:s och regeringens nedskärningspolitik. När det gäller att skapa långsiktigt ekonomiskt hållbara vårdstrukturer tror vi att ett pragmatiskt vänsteralternativ har mycket att ge.

Vi håller dock med Myntti om att vänsteralternativet behöver utvecklas. Som vi skriver i pamfletten ser vi vårt inlägg mer som ett startskott för en bredare debatt i Svenskfinland än ett färdigodlat alternativ. Vi hoppas att ÖT även fortsatt bidrar till fördjupning och kritisk granskning av debatten.

Tiki Torrkulla
Otto Bruun
Johan Ekman
Frank Lundgren
Elina Sagne-Ollikainen
Lotta Staffans

Kenneth Myntti svarar:

Tack för responsen och speciellt också för att ledaren i fråga uppfattas som ett seriöst inlägg i debatten om svenskan!

Pamflettens skribenter undrar varför jag inte har diskuterat Otto Bruuns ställningstagande om grundlagens politisering. Svaret är mycket enkelt:

Utrymmet för en ledare är begränsat. Man kan inte i en enda ledare kommentera en hel bok.

Dessutom upplever jag att Otto Bruun inte kommer med något trovärdigt alternativ i sin artikel. Som jag ser det är det bara genom att ersätta grundlagsutskottet med en konstitutions- eller författningsdomstol som man kan komma ifrån problemet med grundlagens politisering.

Jag är inte övertygad om att det skulle vara en bättre lösning än det nuvarande systemet med en förhandskontroll av lagars grundlagsenlighet. Fördelen med ett grundlagsutskott är att det understryker riksdagens ställning som det högsta statsorganet.

Jag är helt överens med pamflettens skribenter om att det vore bra med ett husläkarsystem i Finland. Men hur få det att fungera så länge vi har totalt fyra nivåer som kräver god tillgång till läkare – den offentliga sektorn, den privata sektorn, företagshälsovården och studenthälsovården?

Pamfletten är ett bra försök att värva finlandssvenska väljare, men jag vidhåller min åsikt om att det nog inte är SFP:s samröre med den politiska högern som marginaliserar svenskan i Finland.

Kenneth Myntti, ledarskribent