Mediedebatten – en sammanfattning

Hufvudstadsbladet kallade vår pamflett för ”smockan från vänster”, Otto Andersson anklagade oss för att inte ha konkreta lösningar och Ole Norrback skrev en insändare om gamla taistoiter. Här sammanfattar vi hela debatten och du kan läsa pamflettförfattarnas, Li Anderssons och Veronika Honkasalos svar. (Obs artiklar och ledare är bakom betalvägg, medan insändare går att läsa gratis)

Vi är glada över att vår pamflett väckt debatt och vi hoppas diskussionen fortsätter. Vi önskar en konstruktiv debatt om olika alternativ och förslag på hur man kan driva en politik för det svenska i Finland.

Den 7 mars publicerade vi pamfletten ”Ett politiskt alternativ för Svenskfinland”. Två tidningar var på plats på Bar Tÿpo i Helsingfors. Hufvudstadsbladet kallade pamfletten för ”smockan från vänster” och Ny Tid skrev ”Vänsterförbundare utmanar: “Vänsterpolitik bättre än SFP för svenskspråkig service””. Här kommer en sammanfattning av debatten i HBL, pamfletten har även diskuterats i annan media (t.ex. på Yles podd Politiken)

Det dröjde dock inte länge innan kritiken kom. Samma dag bad Hufvudstadsbladet om en kommentar av Otto Andersson som svarade genom att först betona hur väl han känner skribenterna och litar på deras genuina intresse för att försvara svenskan, för att sedan kritisera Vänsterförbundet som parti. Enligt Andersson saknar Vänsterförbundet konkreta alternativ och under den förra regeringsperioden stödde inte VF det svenska tillräckligt bra, bl.a. genom att Li Andersson som utbildningsminister inte återinförde svenskan som ett obligatoriskt ämne i studentexamen.

Dagen efter publicerade Ingemo Lindroos en ledare som i stora drag återupprepade Otto Anderssons argument. Några dagar senare kom debattens stora bottennapp med Ole Norrbacks insändare som försvarade SFP:s regeringssamarbete med Sannfinländarna med argumentet att ”det har varit värre”. Med värre menade Norrback att SFP tidigare suttit i regeringen med ”rättrogna stalinister”. Vad det här har att göra med vår kritik mot den nuvarande regeringen är dock oklart.

Den 13 mars publicerades vårt svar med rubriken ”Vi har konkreta motförslag till regeringens politik”. I insändaren listade vi konkreta förslag som även finns i pamfletten: vi vill att regeringen förlänger tiden för välfärdsområdena att balansera sin budget, att en vårdgaranti på en vecka och en egenläkarmodell borde införas samt att vinster inom vården borde begränsas.

Även Li Andersson gav sig in i debatten med en insändare om att Vänsterförbundet försvarar svenskan konsekvent. I sin insändare svarade Andersson på Otto Andersson och Ingemo Lindroos kritik om att hon som undervisningsminister inte gjorde mycket för det svenska språket. Li Andersson skriver att hon som minister förhandlade fram 10 miljoner i bestående tilläggsfinansiering för att utöka timresursen i det andra inhemska språket, något hon anser att är en förutsättning för att studentssvenskan i framtiden kan återinföras.

Debatten slutade inte här. Joakim Strands specialmedarbetare Alexander Lång svarade med en insändare där han försvarade både privata vårdföretag och arvskatten. Innan Hufvudstadsbladet lade korken på för debatten den här gången så hann även Veronika Honkasalo skriva en välskriven insändare som både på ett personligt och politiskt plan lyfter upp vänsterpolitikens betydelse för en svenskspråkig service.

Vi skribenter till pamfletten försökte svara på Alexander Långs insändare men Hufvudstadsbladet ansåg att debatten var slut. Vi publicerar därför vårt svar på denna blogg istället.

Vår pamflett fick också uppmärksamhet på andra medier: Svenska Yles podcast Politiken pratade om pamfletten i ett avsnitt, Kenneth Myntti skrev i Österbottens Tidning att smockan missade målet och vi svarade med en insändare som du kan läsa på den här bloggen.